Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet

Vad heter utbildningen och hur omfattande är den?
Utbildningen heter ”Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, specialutbildning, 60 hp”. Syftet är att fördjupa kunskaper om läs- och skrivutvecklingsprocessen hos barn, ungdomar och vuxna utifrån aktuell forskning. Två/flerspråkighetsaspekter beaktas särskilt. Teori varvas med praktisk tillämpning och man skriver ett självständigt examensarbete. Det är heltidsstudier.

Hur länge har den funnits?
Den startade 1998 som en uppdragsutbildning om 10 poäng under ett år, tillsammans med Lärarhögskolan, Universitetet och S:t Eriks gymnasium . Eva Cedermark var lärare på S:t Erik gymnasium och hade en läs- och skrivstudio där. Teori och praktik skulle varvas. Efter denna utbildning märkte man att behovet var stort, lärarna frågade verkligen efter hur man skulle jobba med elever med dyslexi. Man behövde redskap. Man ville fördjupa och ”spetsa” utbildningen inom universitetet. Christina Hellman, prefekt på institutionen för lingvistik, började planera en ettårig kurs och Peter af Trampe äskade medel för den. År 2000 skapades kursen i dess nuvarande form. Christina Hedman, Christina Hellman, Eva Cedermark och Peter av Trampe undervisade på den från början och finns fortfarande med i kursen efter 11 år.

Vilka är lärarna?
Huvudansvarig fram till 2010 har Christina Hellman varit. Under 2010 har Christina Hedman varit huvudansvarig, men hon ska övergå till en lektorstjänst vid Mälardalens högskola, så 2011 återgår ansvaret till Christina Hellman. Just när det gäller flerspråkigheten är det en stor tillgång att ha Christina Hedman som lärare. Hon är dessutom logoped med erfarenheter från fältet. Jag har arbetat sedan 2003 tillsammans med framför allt Eva Cedermark och är ansvarig för de två praktiska kurserna. Det är åtta delkurser som ingår, och utöver de lärare som är mer fast knutna till kursen kommer andra föreläsare till exempel Anna Fouganthine, Annili Wood-Sylvén, Emil Perder och Elisabet Marx. Psykologer, logopeder och pedagoger finns representerade bland gästföreläsarna.

Vilka moment ingår i utbildningen?
Det är som sagt åtta delkurser. De är läs- och skrivprocessen, läs- och skrivinlärning, läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, barns språkliga och kognitiva utveckling, underlag för bedömningar, åtgärder och kompensatoriska hjälpmedel samt examensarbete. Teori varvas hela tiden med praktik, det tror jag är unikt för just denna kurs. Balansen mellan teori och praktik är god och det uppskattas mycket av studenterna. Alla gör en fallstudie på hösten och på våren görs examensarbetet.

Hur stort är intresset för utbildningen?
Cirka 100 personer söker varje år och de kommer från hela landet. 25 lärare per år har tagits in och intresset är mycket stort.

Hur många har gått utbildningen hittills?
Ja, kursen har pågått i elva år, det blir ju minst 250 lärare.

Vilken bakgrund ska man ha som sökande?
Man ska ha behörighet som lärare inom det offentliga skolväsendet eller motsvarande. Man kan också vara exempelvis logoped som arbetar i grupp för språkstörda barn. Många är speciallärare eller specialpedagoger och har arbetat med läs- och skrivproblematik ett tag. Alla typer av lärare söker, från förskollärare till lärare inom vuxenutbildning. Det är väldigt berikande för kursen, att man kommer från alla olika stadier.

Vad kan man när man gått utbildningen?
Efter avslutad kurs kan man arbeta åtgärdande med elever som har problem med läsning och skrivning på både individ- grupp- och organisationsnivå. Man kan utföra egna pedagogiska utredningar samt omsätta logoped- och psykologutredningar i pedagogiska åtgärder. Man kan konstatera om en elev har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi av sådan karaktär att särskilt stöd ska ges inom skolan. Man ska ha redskap och känna sig trygg i att verkligen omsätta sin utbildning i praktiken. Man ska kunna arbeta på alla olika stadier.

Hur tas denna kompetens tillvara ute i kommunerna?
Det fattas en del kunskap ute på fältet, och det är inte alltid som lärarnas kompetens tas tillvara. Men för många av dem som gått vår utbildning blir det en förändring efteråt, man byter arbetsuppgifter. Man kanske börjar arbeta på ett resurscentrum/dyslexicentrum. Det stod ju en artikel i förra DYSLEXI om resurscentrum Dyslexi i Sollefteå, där har vi ett exempel. Man sitter i team, eller man jobbar koncentrerat med läs- och skrivfrågor på sitt skolområde. Det blir en nystart för många.

Sker någon form av uppföljning?
Vi har en nätverksplats som universitetet anordnar, och så har vi öppna föreläsningar varje termin som man inbjuds till. Vi har haft föreläsare som Astrid Frylmark, Ingvar Lundberg, Anita Hildén med flera. Det kostar inget att gå, och det blir ett tillfälle att träffas. Det finns andra möjligheter att träffas, i samband med Dysleximässan till exempel. Jag tror att det är jätteviktigt att man fortsätter att ha kontakt.

Finns det något övrigt du vill nämna?
Det här är så roligt, de som går ut tycker att de har lärt sig mycket, både praktiskt och teoretiskt. Vi lär oss själva hela tiden och studenterna har så mycket eget att tillföra. Det är fantastiskt att vara lärare på den här kursen, jag kände så när jag själv en gång var student på kursen och jag känner så fortfarande, det gör vi alla!
Gunilla Salo